...i surdegsträsket! Och jag har allvarliga problem med att ta mig ur. Jag vet inte ens om jag vill ta mig ur. Förmodligen krävs det en "intervention" av halva släkten! Innan jag lägger mig på kvällen tittar jag till mina burkar. Bubblar det i dem? Luktar de som de ska? Har vatten och mjöl skiktat sig? I med lite mjöl och ljummet vatten! Rör om! Försiktigt på med locket. Det får inte bli tätt, men samtidigt måste småflugorna hållas ute. Jag ställer burkarna i påsar för säkerhets skull. Blir det för kallt vid fönstret? Men de står ju så bra där intill baksidan av frysen. Jag lägger en handduk mellan fönsterrutan och burkarna. Suck. Jag får lita på att allt går bra. Dags att lägga sig. Godnatt surdegarna. Sov inte för gott, utan bubbla ordentligt.


Upp i ottan och ut i köket! Fram med burkarna! Av med påsarna! Av med locken! Hur mår mina surdegsgrunder??? Ska de matas lite kanske? I med mjöl och ljummet vatten. Rör om. Hur luktar de? Öl? Toppen! I kväll sätter jag degen...eller varför inte sätta två när jag ändå håller på...eller vad tusan - jag sätter tre. Det blir tre limpor av varje. Frysboxen börjar bli full, så jag kommer att få leverera surdegsbröd till mamma, syrran och svärmor. Men det brukar de gilla! I morgon är "fördegarna" klara och jag kan sätta igång med det riktiga baket så fort jag vaknar. Den här helgen ska jag för första gången prova att baka med vetesurdeg. Jag startade surdegsgrunden i måndags, och idag fredag ser den jättefin ut. Hurra!